kimlarsson

29/12

Hej!

Sjukt att det bara är tre dagar kvar på 2016. Det här året kan inte ha gått fortare. Och wow vad mycket jag har hunnit med! 2016 var ett år som tog mig med överraskning.
Har överskattat min disciplinsförmåga gällande plugg de senaste dagarna. It have not been great. Ska försöka ta ikapp de här dagarna.

Schemat de närmsta dagarna är att försöka göra matlådor, äta lunch med Patrik (som äntligen är hemma!!!), shoppa och sedan jobbar jag ett kortre pass på nyår
innan jag sätter mig på tåget mot Stockholm för att fira in 2017.

Kram

Annandag jul

Hej!

Julen har varit jätteskön och väldigt avslappnande. Fick jättefina julklappar också så jag är jättenöjd. Jobbade igår till 22:30 och idag fram till 15:00.
Befinner mig nu på Ekonomikum och kommer hänga här hela kvällen. Veckorna framöver består av jobb, plugg och förhoppningsvis orkar jag ta mig till gymmet ett par gånger.

Kram

4 days until Christmas

God kväll!

Idag har jag spenderat hela min dag på Carolina Rediviva, och jag är fortfarande kvar. Har beslutat om att medan jag pluggar till mina tre tentor i Januari, ska jag plugga på Carro.
Ska försöka upptäcka alla våningar och hitta mysiga pluggställen. Istället för att tillbringa hela gårdagskvällen på Carro så blev det en spontanmiddag med Andreas.
Vi åt på V-dala nation och fick testa på Keyansk (?) mat. Sedan tog vi en promenad runt i stan innan vi skiljdes oss åt. Somnade slutligen till Musses jul i Ankeborg,
standard julfilm.

Beroende på hur plugget går kanske jag svänger förbi en förfest och sedan blir det bums i säng. Imorgon är det seminarium, avskedsjullunch, plugg och julklapphandling som står på schemat.

KRAMIS


Om fyra dagar var det ett år sedan mormor gick bort...

19/12

Hej!

Började morgonen otroligt tidigt, genom att gå upp 04:45 för att ta mig till jobbet då jag började 06:00. Har dock haft en väldigt bra dag hittills då det gick bra på jobbet.
Så mysigt att få prata med kunderna när det är så tätt in på julen, alla är så glada och trevliga.

Tanken var att gå och handla julklappar efter jobbet men självklart glömmer jag plånboken hemma. Så jag sitter för tillfället på Carolina Redivia och planerar på att
tillbringa kvällen här fram tills det stänger. Imorgon ska jag plugga, träffa Röda Korsets nya generalsekreterare (!!!) och ha ett skype-möte.

Kram

Söndag

Hej!

Tack för all fin respons jag fått från mitt tidigare inlägg. Det känns både skönt och hemskt att jag inte är ensam om att må såhär.

Igår pluggade jag i alla fall med Tina på förmiddagen, hade styrelsemöte under eftermiddagen och avslutade kvällen med en sleepover hos Tina.
Efter att nu ha tittat på ett par avsnitt av Gilmore Girls är det dags för mig att börja plugga! Förhoppningsvis kommer jag iväg till gymmet idag också.

Vill dessutom dela med mig av av ett utdrag från "Meningen med hela skiten", boken jag refererade till i föregående inlägget. En sida som sätter huvudet på spiken!
_______________________________________________________________________________________________________________________________________________________

Sida 32.

"För faktum är att när den där Hur hinner du allt?-frågan ställs, oavsett när den ställs och till vem, så är svaret nästan alltid detsamma: det gör jag inte. Visst, vissa människor är mer produktiva än andra, men skillnaderna är inte så där vansinnigt stora. Om någon verkar få in orimligt mycket i sitt schema beror det på att något annat tar stryk. Och det andra är antingen kvaliteten på jobbet, eller den egna hälsan.

Många som har varit utbrända vittnar om hur de har gått helt upp i arbetet och inte hunnit med familj och vänner. Så var det inte för mig. Jag hade ett stort kompisgäng, mest bestående av mina kollegor men också våra respektive och så klart gamla vänner också, som umgicks i princip varje dag. Vi reste, fikade och festade. Jag tränade ett par gånger i veckan, höll mig uppdaterad med ny musik, gick på bio, åt middag med mina föräldrar. Problemet var att inget av det var avkopplande. Det var precis lika schemalagt som jobbet, det fanns inte en halvtimmes slack någonstans. Och framför allt var det inget valt. Det var helt otänkbart för mig att inte göra allt det där. Då hade jag varit en loser. Så jag såg till att hinna allt, utom att vila. Jag kunde inte tillåta mig det." 

______________________________________________________________________________________________________________________________________________________


Vet ej hur jag skulle kunna klara mig utan min fina Tina.

Ångest.

~ Skrivet 161217 00:11 ~

Jag har precis läst exakt 43 sidor ur boken "Meningen med hela skiten" skriven av Nina Åkestam och kan fysiskt inte vända till nästa blad.
Så hej bloggen. Hej alla som läser detta inlägg. Jag måste få berätta för er, att 43 sidor ur Meningen med hela skiten, är 43 sidor med text som beskriver mig så bra att texten att det skulle kunna ha varit jag, som skrev dem där 43 sidorna - och pratade om mig.

Vagt i några av mina föregående inläggen har jag nämnt att det är jobbigt i skolan. Det är det. Det är samma jobbighet som när jag gick på gymnasiet. Samma jobbighet som när jag engagerade mig i förening, elevkår, fixade inför studentflaket, var klassansvarig för försäljningen, satt som Ordförande för en kommitté som anordnade event för ca 2000 elever OCH pluggade så mycket jag bara kunde så jag kunde få mina A:n i slutbetyg - samtidigt. Det gjorde jag. Under mitt sista år på Rosendalsgymnasiet.

Och vad har jag precis gjort under detta år? Detta år inledde jag min termin med att nästan festa konstant i 7 veckor, jag blev Vice Ordförande för Röda Korsets Ungdomsförbund i Uppsala, jag blev projektmedlem för projekten P3-turneringen och Buddysystem, jag fick jobb på Nordea, jag blev vald till studentrepresentant för Företagsekonomiska Institutionsstyrelsen och för ca en månad sen blev jag vald till Vice Ordförande för Internationella utskottet för Uppsalaekonomerna. Vad är det som skiljer mig det här året från mina tre år på Rosendalsgymnasiet, förutom att dessa projekt är i ännu större omfång? Jag klarar inte skolan.
Jag klarar inte tentorna. Jag? Jag som var så himla duktig i skolan? Jag som alltid fick beröm av lärarna i grundskolan? Jag som fick Fredspriset pga.  (delvis) mina betyg i 9an? Jag som gick ut med så pass bra betyg i gymnasiet att jag kom in på Ekonomiprogrammet på Uppsala universitet? Jag som prioriterar skolan före A L L T?

Standardfrågan från både främlingar, bekanta, vänner, bästa vänner och familj: Hur hinner du med allt? Jag rycker alltid på axlarna, säger att jag är dum i huvudet och att jag faktiskt inte vet, men jag orkar inte lägga ner energin på att ta reda på varför jag hinner med allt. Jag kan inte vara bäst på allt och jag är inte bäst på allt. Och just nu håller jag på att misslyckas i det jag tror som allra mest på - utbildning. Och jag vet inte om det ens går att beskriva den känslan av att veta det. Känslan av att känna att ens egna självkänsla börja tunnas ut. Känslan av att höra hur sjukt, allting låter när jag berättar. Det är känslan av ångest. Ren jävla ångest. Ångesten över att ångesten börjar komma tillbaka.

Så varför skriver jag ens? Ska det här vara ytterligare en snyftartext om hur synd det är om mig? Nej faktiskt inte. Detta är självförvållat. Detta är något jag själv har tagit på mig. Det är inte synd om mig. Men jag tycker att det är så otroligt viktigt att prata om min generation, hur vi beter oss och hur vi mår på grund av det. Alla mår inte dåligt, vissa andra gör. Men den stora frågan är varför?

Varför gör jag inte något åt det då? Varför slutar jag bara inte ta på mig massa saker? Varför schemalägger jag inte pauser? Varför tar jag mig inte den där timmen till att dra till gymmet? Eller kanske faktiskt svarar i telefon när mina föräldrar ringer för de vill kolla hur jag mår? Varför prioriterar jag inte det? Det hemska är att det är så himla svårt. Det är faktiskt fysiskt och mentalt svårt för mig att göra något av allt det ovanstående. Jag kommer inte ihåg senaste gången jag gick och la mig utan att ställa alarm på när jag skulle gå upp. Jag får ångest av att sova, för jag skulle "egentligen" kunna göra så mycket annat på de där två timmarna som (om) jag hade min sovmorgon. Jag kommer inte ihåg senaste gången jag gick till gymmet och inte fick ångest, över att det tog så lång tid att byta om, träna och sedan duscha. Det är två timmar som jag skulle kunna göra så mycket annat på. Jag kommer inte ihåg senaste gången jag medvetet inte tog med min kalender till skolan, till jobbet eller till och med till krogen. För tänk om någon frågar mig vad jag gör på onsdag och kanske vill umgås och ta en fika i två timmar, och så har jag inte min kalender. Jag får separationsångest om min kalender inte är med mig, jämt.

Och såhär ska det faktiskt inte vara. Ni som ser mig regelbundet och tänker, men hon är ju jätteglad? Hon har ju alltid mycket energi och hinner med så himla mycket. Och många dagar mår jag faktiskt väldigt bra, jag är jätteglad, jag har en massa energi och jag hinner med mycket. Men jag ska inte hinna med såhär mycket. För jag förlorar mer. I tisdags låg jag vaken hela natten, så när jag gick och la mig i onsdags natt så hade jag varit vaken i över 40 timmar. Jag äter dåligt, tar inte vara på min kost. Jag tränar inte. Jag hinner inte umgås med mina vänner hemifrån. Jag hinner inte träffa min familj. Jag hinner inte sjunga eller spela musik. Jag hinner inte läsa böcker. Jag hinner inte vila. Jag hinner inte - för att jag prioriterar något annat. Skolan. Och allt det ovanstående förlorar jag.

Och den här texten kan bli så jädrans lång. Jag skulle kunna skriva och skriva tills mina fingrar bokstavligt talat trillar av. Den här jävla skolan. Varför började jag universitetet direkt efter gymnasiet? Varför betyder det så himla mycket att ha bäst betyg? Varför ska man ha 1500 sidoprojekt + deltidsjobb? Varför varför varför ska man prestera så himla bra? Det är något med den här generationen, inklusive mig. Det är planera planera och planera, och sen är det utföra utföra utföra och slutligen vill man mer mer och mer. Vi vill så himla mycket. Vi vill allt och sen vill vi lite till. Vi vill fort in i framtiden, skaffa våra drömjobb, hittar vår familj och sen börjar den här feta lönen som vi förtjänar för att vi har slitit så hårt på universitetet, rulla in på kontot. Jag fattar inte, men jag vill det här också.

Jag tror att vi 90-talister är prestationsångestens generation. Jag vet att jag inte är ensam om att känna såhär. Jag vet att andra mår dåligt där ute och har ångest över olika saker. För mig handlar det nog mycket om att jag är rädd. Rädd för att misslyckas. Rädd för att inte nå mina mål. Rädd för att inte ta min kandidat när jag är 22 år. Men främst, rädd för att missa saker. Vilket leder till att jag känner att jag måste göra allt exakt samtidigt som i sin tur sedan leder till en sån otrolig ångest. Men den här ångesten är något jag måste och ska bli av med. 

Kram på er hörrni.

 

 

Morgonstund har guld i mun

Hej!

I onsdags var det UE:s julfest vilket var sååå kul och trevligt. Jag var en påhittad rymdvarelse...
Tyvärr blev det inte alls mycket gjord igår pga. det, jag åkte till jobbet och bockade av ett 5-timmarspass och sedan var det straight to bed.

Imorse bjöd Tina på frukost hemma hos hon och Nora, så vi var ett gäng där och bara mös. Man borde verkligen ta vara på sådana här tillfällen!
Att få umgås med vänner och bara ta det lugnt, utan en massa hets i skolan.

På tal om skolan kämpar jag vidare och idag är jag redo på att komma på en plan på hur jag ska lägga upp skolan den kommande månaden.
Kram

8 (circle)

Hej!

Sitter just nu på Borgen och försöker hitta lite motivation till att ta tag i livet. Igår var det Luccebrunch på Stocken som är egentligen en dagsfest, temat var Disney.
Jag har otroligt roligt igår och idag mår man som man förtjänar. Kanske därför det är svårt att finna motivation (?).

Jag ska i alla fall börja jobba denna vecka igen och idag jobbar jag mellan 16:00-23:00. Ska bli skönt att göra något vettigt!
Förra veckan skrev jag en rolig aktivitet som skulle ske varje dag, idag skriver jag veckans schema med en obligatorisk aktivitet.

Idag (måndag): Möte med Buddysystem.
Tisdag:  Möte med Företagsekonomiska institutionsstyrelsen.
Onsdag: UE-julfest (!!!)
Torsdag: Pool-möte
Fredag: AW med jobbet
Lördag: Styrelsemöte med Röda Korset
Söndag: Plugg


Igår var jag Olaf!

-

Hej!

Har haft fullspäckade veckor med både överlämningshelger, dammiddagar, tentaplugg och mer tentaplugg.

Skrev min tenta igår, vilket inte alls gick bra och börjar faktiskt kämpa ganska mentalt i skolan. Det finns inget jobbigare än att göra sig själv besviken, förutom ens föräldrar kanske...
Så jag har en riktigt jobbigt period. Det känns som att jag inte alls presterar i skolan så som jag bör prestera i skolan. Och jag vet inte om det är för att jag har för mycket andra saker på min fritid eller
om det är för att det helt enkelt är för svårt för mig. Har svårt att finna motivation och jag vet inte hur jag ska lösa allting. Planen framöver ser otroligt tuff ut, och jag vet inte hur jag ska klara det faktiskt.

Utöver allt det jobbiga, ska jag idag stå på Schysst Jul med Röda Korset, vilket ska bli kul! Sedan ikväll är det väl time to hit the books igen.
KRAM

Upp